Har haft så dåligt internet men idag har vi varit i sjukhusets tjänst i två dagar ska sammanfatta dessa dagar kort i ett inlägg, förhoppningsvis går inte elen eller så får internet uppkopplingen en sjuts så jag kan ladda upp lite bilder med. PS. Elen gick nyss, så nu allt för långt tid senare kan jag fortsätta detta inlägg.
Dag 1: Både jag och lovisa mådde inte så bra, tror vi hade ätit något märkligt eller nått, men vi båda kände oss inte på topp. Men vad har man för val första dagen på praktiken, det var bara att lägga på ett leende och ett överintresse för allt, så jo det var en intressant början som slog oss båda. Jag började kolla igenom patienternas files samma som journaler, de är i små pärmar och innehåller papperskaos av olika slag på nepalesiska och engelska, diagnoser i förkortningar som jag nu tagit mig ann och ska plugga in, efter tre månader kommer jag vara mer kompetent än någonsin!
Läkemedelslistan blev en totalförvirring när nepals datum och siffror är annat än våra. Här är 8=4 och 9=1, deras år är nu 2072 (vi lever alltså i framtiden nu mina vänner hhaha) datumen skrivs 10/18 igår och idag 10/19.
Ronden med läkarna var också speciell, men vi träffade en trevlig läkare från New York som sa att Nepal är top 3 av hans verksamma länder han jobbat i, KUL!
Sjukdomarna på Medicine unit är KOL, Leversvikt, tuberkulos, diabetes, njursvikt mm, sjukdomar som jag arbetet med tidigare så det är skönt! Många intressanta fall, patienterna är alltfrån 80 år till 15 år gamla. Vi har som tur är sjuksköterskestudenter som översätter så vi kan göra omvårdnadsdiagnoser och ställa frågor till patienterna.
Dock är det helt annorlunda från hemma, hygienen är inte ens att nämna för den finns inte, det luktar så förfärligt i de lilla rummen som rymmer 8 patienter som har ca 4 anhörgiga runt sig, de medicin tekniska produkterna är under all kritik ur ett svenskt perspektiv, men som med allt så får man ta sig an detta.
Det är sådan hierki på sjukhuset så läkarna hälsar inte, jag får inte gå direkt till sjuksköterskor eller läkare utan måste tala med den som är över mig hela tiden!! Detta är jobbigt eftersom man själv bär på kunskaper och åsikter som hade kunnat vara avgörande i vissa situationer, men jag väljer att vara ödmjuk och låta dem göra så, för det är deras land och jag är bara en besökare som kan hjälpa till.
Vi lämnade sjukhuset med en viss glädje, det är tufft att komma till ett land där allt är så olikt, det ställer höga krav på att anpassa sig och tänka om. Finns en viss förtjusning i det hela också men första dagarna är tuffa, det är nog därför man inte kan skicka vem som helst på detta "uppdrag"
Jag och Lovisa somnade gott igår natt
I inlägget ovan kommer
Läkemedelslistan blev en totalförvirring när nepals datum och siffror är annat än våra. Här är 8=4 och 9=1, deras år är nu 2072 (vi lever alltså i framtiden nu mina vänner hhaha) datumen skrivs 10/18 igår och idag 10/19.
Ronden med läkarna var också speciell, men vi träffade en trevlig läkare från New York som sa att Nepal är top 3 av hans verksamma länder han jobbat i, KUL!
Sjukdomarna på Medicine unit är KOL, Leversvikt, tuberkulos, diabetes, njursvikt mm, sjukdomar som jag arbetet med tidigare så det är skönt! Många intressanta fall, patienterna är alltfrån 80 år till 15 år gamla. Vi har som tur är sjuksköterskestudenter som översätter så vi kan göra omvårdnadsdiagnoser och ställa frågor till patienterna.
Dock är det helt annorlunda från hemma, hygienen är inte ens att nämna för den finns inte, det luktar så förfärligt i de lilla rummen som rymmer 8 patienter som har ca 4 anhörgiga runt sig, de medicin tekniska produkterna är under all kritik ur ett svenskt perspektiv, men som med allt så får man ta sig an detta.
Det är sådan hierki på sjukhuset så läkarna hälsar inte, jag får inte gå direkt till sjuksköterskor eller läkare utan måste tala med den som är över mig hela tiden!! Detta är jobbigt eftersom man själv bär på kunskaper och åsikter som hade kunnat vara avgörande i vissa situationer, men jag väljer att vara ödmjuk och låta dem göra så, för det är deras land och jag är bara en besökare som kan hjälpa till.
Vi lämnade sjukhuset med en viss glädje, det är tufft att komma till ett land där allt är så olikt, det ställer höga krav på att anpassa sig och tänka om. Finns en viss förtjusning i det hela också men första dagarna är tuffa, det är nog därför man inte kan skicka vem som helst på detta "uppdrag"
Jag och Lovisa somnade gott igår natt
I inlägget ovan kommer